Traumabehandling | TF-KBT
Behandlingen syftar till att hjälpa att hantera efterdyningarna och minska symtom av traumatiserande händelser.
Det övergripande målet med behandlingen syftar till att hjälpa individen att bearbeta sina påfrestande livshändelser och få känslomässig distans till dem. Många av dem som har PTSD blir helt friska med hjälp av dessa behandlingar. De som kan behandlas lättast, och på kortast tid, är vuxna personer med enstaka traumatiska upplevelser som inte upplevt något allvarligt trauma under barndomen
Behandlingsfaser
Behandling av psykisk traumatisering delas upp i tre faser (Courtois, Ford, Cloitre 2009):
1. Stabilisering
All traumabehandling börjar med så kallad stabilisering av yttre och inre faktorer, vilket är en förutsättning för att man ska kunna börja behandla själva traumat. Yttre stabilisering kan handla om att patienten behöver ha en stabil vardag. Med inre stabilisering menas att man med hjälp av olika tekniker (exempelvis andningsträning och yoga) stärker patientens förmågor att hantera sina känslor och impulser (så kallad affektreglering och impulskontroll), då det gör att hon lättare klarar av situationer som uppstår i vardagen. Det är också viktigt att patienten får mer kunskap om PTSD och större förståelse för sina egna reaktioner. Därför är också så kallade psykoedukativa insatser viktiga inslag under stabiliseringsfasen som ett slags utbildning i hur psykologiska mekanismer kan fungera för den som har PTSD.
2. Traumafokuserad behandling
Den andra delen av behandlingen av psykiskt trauma består av så kallad traumafokuserad behandling. Det finns många metoder i traumafokuserad samtalsbehandling. Gemensamt för alla metoder är att patienten tillsammans med sin behandlare går igenom händelserna som traumatiserat individen vid flera tillfällen upprepade gånger. Det räcker oftast inte att prata om det som hänt vid enbart ett tillfälle.
3. Att förebygga återfall och främja fortsatt personlig utveckling
Denna fas innebär ofta en sorgebearbetning och nyorientering. Patienten får hjälp med att komma vidare i livet så att hen inte i fortsättningen styrs av rädsla och en negativ självbild. Frågor som ofta kommer upp är till exempel ”vad man vill med sitt liv, vilka värderingar man har nu, hur man vill använda sina resurser, går det att använda de negativa erfarenheterna på ett konstruktivt sätt?” Förhoppningen är att patienten ska få återfå en känsla av sammanhang, hanterbarhet och mening i sitt liv, och kunna integrera traumat som en del av sin historia.